Oscar Bernadotte föddes 1859 som son till kung Oskar II och drottning Sofia. Han var inte bara medlem av kungahuset, utan också en man med ett starkt socialt engagemang och en tydlig vilja att göra skillnad. I ung ålder visade han intresse för både samhällsfrågor och kyrkligt arbete. Hans personliga tro fick tidigt en central plats, och den blev också drivkraften bakom mycket av hans engagemang. Han bar titeln prins, men det som kom att prägla hans liv mer än något annat var hans engagemang för människor i utsatta situationer.
Under 1800-talets senare del växte behovet av att erbjuda soldater en plats för vila, gemenskap och andlig fördjupning utanför de militära kasernerna. Soldatlivet innebar hård disciplin, enkla levnadsförhållanden och tristess, och frestelserna i städerna kunde vara många. Här såg Oscar Bernadotte en möjlighet att göra skillnad.
Soldathemmen – barn av sin tid
Genom sitt engagemang i kristna organisationer och sociala initiativ föll det sig naturligt att han också var med och formade de första soldathemmen i Sverige. Dessa skulle fungera som öppna mötesplatser i hemliknande miljö där soldaterna kunde få en kopp kaffe, läsa en tidning, sitta ner och skriva brev till de därhemma eller delta i en studiecirkel. Lika viktigt var den andliga dimensionen – att erbjuda en fristad för reflektion och samtal om livets större frågor.
Det är också på sin plats att komma ihåg att detta skedde i en tid då starka folkrörelser växte fram och fick stort inflytande på samhällsutvecklingen. Nykterhetsrörelsen, kvinnorörelsen, folkbildningsrörelsen och arbetarrörelsen är alla resultat av det massiva engagemanget för att förbättra de sociala förhållandena under denna tidsperiod.
I den här tidsandan är det inte svårt att se soldathemmens plats, och hur man tänkte sig att de skulle utgöra en motvikt till stadens lockelser i form av krogar, dryckenskap och prostitution.
Värderingar som lever kvar
Oscar Bernadotte var en av rörelsens främsta förespråkare, och genom sin ställning och sitt nätverk kunde han bidra till att soldathemmen fick både förtroende och spridning. Hans vision var tydlig: att varje soldat skulle ha en plats där han möttes av värme, omtanke och respekt. En plats där man såg människan, inte bara soldaten.
Bernadotte var under lång tid vice ordförande i styrelsen för Förbundet Soldaternas Vänner. När sittande ordförande Axel Rappe gick bort år 1918 tog Bernadotte över posten som ordförande och blev kvar fram till 1938. Han var en aktiv och pragmatisk ordförande som ledde förhandlingarna vid förbundets kongresser, reste land och rike runt som soldatmissionär och av protokollen framgår att han deltog vid praktiskt taget varje styrelsemöte under mer än fyra decennier.
Bland de många exempel som visar på hans starka personliga engagemang kan nämnas när han under en vinter på 1910-talet reste runt i landet för att besöka nyöppnade soldathem. Trots både kyla och långa resor med dåtidens tåg och hästskjutsar, ville han själv möta soldaterna och se hur arbetet fungerade i praktiken. Hans närvaro gjorde starkt intryck – många vittnade om hur jordnära och lyhörd han var, alltid med tid för ett samtal, oavsett vem han mötte.
Arvet han lämnade efter sig är tydligt än i dag. Även om soldathemmen har utvecklats och anpassats efter nya tider bär de fortfarande samma grundidéer som Oscar Bernadotte en gång var med och formade – öppenhet, gemenskap, medmänsklighet, kunskap och hälsa. Hans engagemang och insats för soldathemsrörelsen är ett stycke svensk historia som vi med stolthet förvaltar och för vidare.
