Bakgrund
År 2005 arbetade jag som plutonchef på K4 i Arvidsjaur då en värnpliktig vådasköt en annan värnpliktig i huvudet i kasernvakten. Den skadade soldaten, Tommy Wedegren, överlevde mirakulöst men befann sig ca tre år på sjukhus för att sedan flytta till särskilt boende med assistenter dygnet runt och kom aldrig tillbaka till sitt vanliga liv igen. I maj 2016 gick han bort i sviterna efter sina skador.
I anslutning till händelsen genomfördes krisstödsarbete som blev utdraget och problematiskt då Tommys tillstånd var så instabilt och ovisst under lång tid och de övriga värnpliktiga muckade vilket gjorde att vi fick försöka att ha extra kontakt med dem under denna långa process. Efter några år stabiliserades läget för Tommy och vi hade en träff med de värnpliktiga då han var kvar på Danderyds sjukhus (rehab efter skalltrauma) då vi alla fick möjligheten att träffa Tommy och hans familj vilket var mycket uppskattat och betydelsefullt.
Min uppfattning är att Tommys familj, så gott det går, har tagits om hand av Försvarsmakten under årens lopp men att de övriga värnpliktiga glömts bort lite grann. Åren efter händelsen fram till idag har en del av de värnpliktiga hört av sig till mig med jämna mellanrum för samtal då de mått dåligt eller bara velat prata av sig. Spontant hade jag och några av de värnpliktiga som bodde nära Tommy i Älvsjö söder om Stockholm sporadisk kontakt med honom och hans familj samt besökte honom i hans boende vid några tillfällen. Då Tommy gick bort 2016 deltog många från plutonen och även FM på begravningen och vi i plutonen skapade då en chattgrupp där vi håller kontakten.
För ca ett år sedan väcktes frågan om återträff i Arvidsjaur av de före detta värnpliktiga då det i oktober 2025 gått 20 år efter denna tragiska händelse och jag tog på mig att undersöka saken.
Genomförande
Efter beviljade medel från Kungafonden och Svenska Soldathemsförbundet i juni 2025 påbörjades en mer detaljerad planering. Nya kontakter togs med alla från plutonen, externa som skulle bjudas in, Soldathemsförbundet, K4 med flera. Sakta men säkert började saker och ting falla på plats. En helg fastställdes vilket ledde till att det blev mer konkret för de inbjudna att kunna ta ställning till deltagande. Av totalt 29 inbjudna (före detta värnpliktiga och externa) blev det till slut 17 som deltog. Resor, boende, måltider etcetera bokades. Helgprogrammet utformades i samråd med deltagarna, K4 och Soldathemsförbundet.
Betydelse och värde
I förarbetet och förberedelserna till denna återträff beskrev jag allmänt att syftet med återträffar, då något extra stressfullt eller traumatiskt inträffat, är att stärka skyddsvärdet av ett bra och fungerande nätverk, öka samanhållning, minska upplevelse av ensamhet, ge möjlighet till sorgebearbetning och att fånga upp individer som kanske är i behov av extra stöd.
I detta fall då återträffen ägde rum på K4 i Arvidsjaur gavs även möjlighet att besöka lokaler och platser som för många i plutonen har varit förknippade med obehag och således innebar helgen, förutom möjligheten att träffa varandra, också att se och uppleva miljön som händelsen inträffade i för att ytterligare kunna bearbeta sorg och negativa minnen mm.
Syftet och ambitionen med denna återträff, förutom ovanstående, var också att ge möjlighet för deltagarna att skapa nya positiva minnen tillsammans under helgen.
Från mitt perspektiv som före detta plutonchef för de värnpliktiga och den som i huvudsak planerat helgen (tillsammans med mitt perspektiv som kurator/ terapeut på Veteranmottagningen i Uppsala) är min uppfattning att denna helg med råge uppfyllde den önskade ambitionen och målsättningen. Att planera och förbereda rent praktiskt är en sak men själva genomförandet och innehållet i detta fall går ej att planera utfallet för, det blir vad deltagarna gör det till. Min åsikt är att det blev bättre än vad jag någonsin hade kunnat drömma om. Stämningen under hela helgen var så varm, vänskaplig, trygg och respektfull. Jag upplevde att det var en utmärkt balans mellan att bearbeta det som varit men att också vara i nuet och skapa nya positiva upplevelser tillsammans.
Alla deltagare medverkade på sitt unika sätt till detta och bidrog även i diskussioner och reflektioner, både med roliga minnen, anekdoter och viktiga pusselbitar för vad som hände vid och efter olyckan.
En av deltagarna, den före detta förbandspastorn Lars-Martin Nygren som också höll i minnesstunden på söndagen, var enligt mitt tycke en särskilt viktig faktor till detta. K4:s gästfrihet att öppna dörrarna och möjliggöra detta var för mig inte givet på förhand men var enligt dem en självklarhet då denna händelse är en del av förbandets historia. Chefen K4 Fredrik Andersson och Regementsförvaltare Rickard Skiöld hade en fin och intressant presentation och uttryckte på ett värdigt och respektfullt sätt Regementets deltagande under återträffen. Under helgen hörde jag enbart positiva uttryck från deltagarna angående detta.
Vi vill rikta ett extra stort Tack till Kungafonden som med sitt bidrag möjliggjorde denna helg, vi hoppas att ni förstår hur tacksamma vi är och vilket värde och betydelse helgen haft för oss. Vi vill också tacka SSHF och K4 för deras gästfrihet och stöd. Sist men inte minst vill vi också tacka Tommys pappa Kenth Wedegren som bidrog med information och en mycket fin dokumentärfilm om hur Tommy hade det under hans sista år i livet.
Vid pennan, en mycket tacksam Joel Bramsgård.
Ord från några av deltagarna
”Tack för en otroligt fin helg, kan inte understryka nog hur mycket jag uppskattade den tid vi fick tillsammans för egen rehabilitering men även för oss som grupp, att ses igen – men också dela glada minnen och även fälla tårar över det sorgliga.
Jag insåg under denna helg att det funnits hur mycket som helst som jag inte bearbetat över åren och en del, om än inte allt, har jag getts verktyg till att jobba på under denna helg. Stort tack!
Jag har alltid varit en person som lagt locket på vid svåra stunder – uppbrott i parrelationer, en förälder dör, eller om en kamrat som man svettats, gråtit, skrattat och genomlevt alla sinnesstämningar med som också går bort efter sviterna av ett vådaskott. Det är något jag kämpar med varje dag, och denna helg vill jag känna har banat väg för min egen mentala rehab kring inte bara den här enskilda händelsen, utan även annat.
Jag blev en annan person efter den olyckan, jag blev mer introvert och har aldrig velat ta hjälp för tuffa motgångar som kommit längs med min väg, enl. tidigare nämnda exempel. Känner att denna helg kanske sått ett frö för mig i min egenutveckling, i ett bredare spektrum än bara till denna enskilda händelse. Jag har givits verktyg att ta med mig livet ut, mycket tack vare dig och Jens och denna grupp som vi var inkluderad i, också Lars-Martin och Lisbeth. Alla fyllde en enorm funktion!
Vill uttrycka mitt största tack till Er – Joel och Jens, såklart även till K4 Arvidsjaur, Försvarsmakten i stort och sist men inte minst Kungafonden!”
”Att få träffa alla gamla kamrater igen, känna igen dofterna, väcka både goda och mindre goda minnen och känslor.
Det är fortfarande svårt att riktigt ta in att vi faktiskt fick uppleva detta!
Något som blev oerhört givande och betydelsefullt för mig, långt mer än jag hade kunnat föreställa mig.
Personligen har jag länge undvikit att tänka på eller prata om det som hände då. Inte många av mina närmaste vänner vet om olyckan som skedde under min värnplikt. Tack vare vår återträff känns det nu lättare att prata om och dela med sig av det som en gång var så tungt.
Jag är djupt tacksam över att ha fått uppleva detta och det betyder mer än ord kan beskriva.”
”Att få återbesöka en plats som för mig ligger varmt om hjärtat men även förändrade mitt liv när vår kamrat blev skjuten kändes som att få ett avslut. Jag känner fortfarande nu två veckor sen besöket ett inre lugn att få träffat dom jag delar detta trauma med, och få prata öppet, ärligt samt få skratta är något som gjort otroligt gott för mig. Detta var en av dom bästa helgerna på väldigt länge och något jag bara skulle ha drömt om. Så ett stort tack från djupet av mitt hjärta för att vi fick bidrag att genomföra denna helg samt ett enormt tack till Joel som har varit den som faktiskt fick detta att fungera med sitt tålamod och slit!”
”En tidsresa 20 år fram i tiden. Självklart var det kul att träffa alla igen, men den här helgen var så mycket mer än bara en återträff. Minnen från en grupp 20-åringar som vuxit 20 år på en dag. Även om det genom åren har tagits upp själva händelsen om Wedegren så var det en helt annan sak att prata om det med dem som faktiskt var där. Vissa frågor som funnits och dykt upp genom åren som varit en gnagande frustration i bakhuvudet att inte kunna besvara, har äntligen gått att släppa mer eller mindre. En helg är inte mycket tid, men tid väl spenderad för att kunna återspegla, och läka det som tidigare hänt.
Inser i efterhand att det gjorde mer än vad jag trodde att det skulle göra att få träffa alla igen, otroligt värd helg i många aspekter.”
