Eva Kaiser

Soldathemmet ger plats för existentiella tankar

Förutom att vara en kravlös plats för avkoppling, återhämtning och fritidsaktiviteter är tanken att soldathemmet ska utgöra en plats för reflektion och samtal, under en tidsperiod i livet då det kan vara välbehövligt av flera anledningar. I Skövde har en samtalsgrupp växt fram närapå organiskt, utifrån behov och utifrån erfarenheten av hur gott det kan göra.

Navet för gruppen utgörs av garnisonspräst Eva Kaiser. Det hela började med förra årets värnpliktskull, då en av killarna kom fram till henne efter en informationskväll på soldathemmet. Han berättade att han inte var konfirmerad sedan tidigare, och undrade om det skulle vara möjligt att göra detta i samband med värnplikten. Eva svarade naturligtvis ja. Han fick i uppgift att höra efter på sitt kompani om det fanns fler intresserade, och Linda Eriksson, soldathemsföreståndare i Skövde, la upp en blänkare på Facebook.

– Sedan var det igång, berättar Eva. Vi hade våra träffar på soldathemmet på kvällar då de värnpliktiga kunde komma ifrån, och en vårkväll var det dags för konfirmation i St:a Helena kyrka i Skövde.

Men det slutade inte här. Av de fyra som konfirmerades var det två som tog anställning inom Försvarsmakten i Skövde och blev kvar i stan. Hösten 2024 tyckte de att man skulle göra ett nytt försök med konfirmationsläsning under värnplikten. Återigen var det ingen brist på intresse, det var bara det att det kom flera som redan var konfirmerade. Eva Kaiser tyckte då att det var bättre att göra det till en öppen grupp för den som vill vara med, och är man inte redan konfirmerad så blir man det genom att vara med när gruppen träffas.

– Jag kallar det för ”samtalsgrupp”, säger Eva, men det tycker killarna är för mossigt. Det spelar ju egentligen ingen roll, huvudsaken är att de vill träffas och prata.

Porträttbild Eva Kaiser, garnisonspräst i Skövde
Eva Kaiser, garnisonspräst i Skövde.

 

Deltagarna i gruppen har hittat hit på lite olika vägar. Ibland kan draghjälp från en kompis vara det som avgör. Lukas, en av deltagarna, berättar:

– Första gången vi var på soldathemmet informerade Eva om att möjligheten fanns, men då var jag för trött för att ta in det. Men sedan var det en annan värnpliktig som berättade för mig, och då gick vi hit tillsammans, så här är jag.

En plats för existentiella tankar

Värnplikten är på många sätt en tid av stora förändringar och utmaningar, både fysiskt och psykiskt. Det är också en period där man lämnar vardagen – som man hittills känt den – hemma och ställs inför nya, ibland krävande situationer. Då är det inte konstigt att det väcks tankar man hittills kanske inte brottats så mycket med.

– Jag tror att det är viktigt att det finns platser dit man kan få komma och dryfta sina tankar om livet, Gud och tron och allt som känns viktigt. En plats att hämta andan på.

Eva menar att det under dagarna kan vara rätt så fullmatat för de värnpliktiga. I gruppen på soldathemmet hinner de landa, tänka efter och dela sina erfarenheter med varandra.

– De befinner sig i ett sammanhang som kan väcka många existentiella tankar om liv och död, och då kan gruppen vara ett bra tillfälle att få reflektera och se på saken från ett annat håll, och få nya perspektiv. En stöttande, varm miljö. Här finns också möjlighet att låta sina andliga behov komma till uttryck.

Jonathan, en av deltagarna i gruppen säger:

– Jag har alltid velat konfirmera mig, och då var detta ett grymt tillfälle att göra det. Jag vill lära mig mer om den kristna tron och bibeln.

– Det är för att man lär sig, och jag känner att jag mår bättre av det, tillägger Elias, en annan av de värnpliktiga.

– Fikat är det bästa, lägger en tredje deltagare till och skrattar. Utöver de andliga behoven tycks suget efter energipåfyllnad vara närapå konstant hos de unga med arbetsdagar som kan vara både krävande och långa.

”Kloka och vetgiriga”

Slutligen frågar vi Eva hur det är att leda en sådan här grupp, där frågor om lite allt möjligt – och ibland stora och svåra saker – kan komma upp.

– Framför allt är det väldigt roligt och givande. Jag känner mig priviligierad som får möta och samtala med dessa unga vuxna som kommit en bit i livet, de är så kloka och trevliga att vara med. Men det ställer också krav på mig som präst, då de är vetgiriga och verkligen vill veta saker om den kristna tron och bibeln. Man måste också vara beredd på att vara flexibel med dagar och tider, då de plötslig kan få kvällstjänst eller ska ut på övning. Det gäller verkligen att kunna laga efter läge.

Och det är vi på Soldathemsförbundet glada att hon gör – hon och övriga kollegor som arbetar med militär själavård inom Försvarsmakten. Det värdefulla samarbetet mellan Försvarsmakten, Svenska kyrkan och Soldathemsförbundet har en gedigen historia, och känns extra viktigt inte minst när vi befinner oss i tider av oro och turbulens i omvärlden.

Tillbaka till aktuellt