Vi har i Sverige inte mindre än 24 soldathem som är till för värnpliktiga, soldater, veteraner och anhöriga, och som anordnar diverse aktiviteter, både på själva soldathemmet och ute i fält eller på annan plats. I centrum för verksamheten finns de 22 soldathemsföreståndarna (två av dem ansvarar för två närliggande soldathem) som man skulle kunna påstå utgör både motor, kugghjul och nav.

I närheten av Vänerns södra spets finns Såtenäs och Skaraborgs Flygflottilj – F 7. Mia Persson är föreståndare för Såtenäs Soldathem och har varit på sin tjänst sedan 2020.

Hur ser fördelarna och utmaningarna ut i vardagen som soldathemsföreståndare?

”Det är fantastiskt att få jobba med alla dom här pigga och glada ungdomarna, samt att det är väldigt varierande arbetsuppgifter. Ena dagen serverar man fika och sitter och pratar, nästa dag är man ute i skogen och hälsar på värnpliktiga i fält. Den variationen är väldigt bra, och att man kan välja lite själv hur man lägger upp arbetet.

En utmaning kan vara att räcka till för alla, att känna att man hinner med alla 105 ungdomar. Många föreståndare som jobbar vid stora anläggningar är nog mer vana vid det här. För mig som jobbar på ett mindre ställe är det nytt, vi hade färre värnpliktiga förr.

Sedan kan man ju bland känna sig lite ensam i sin roll. Men jag får väldigt bra feedback från flottiljen, har fått en bra kontakt med ledningen.”

 

Gemensamma föreståndarmöten

Ett par gånger per år träffas alla föreståndare på en och samma plats, dels i samband med den årliga kongressen i maj, och så någon gång på senhösten. Däremellan har man regelbundna möten via Teams där man har möjlighet att uppdatera sig om vad som händer runt om i landet hos kollegorna, samt lyfta stort som smått som behöver diskuteras.

”När vi träffas så känner man att man inte är ensam. Man ser att det är fler i samma sits, med samma problem och roligheter – det är så skönt. Även om vi inte ses så ofta så känner man direkt en stark samhörighet. Vi är nog delvis lite samma personlighetstyper – vi gillar att hjälpa och att få folk att må bra. Det är en gemensam drivkraft som skapar sammanhållning.

Även om vi på de olika soldathemmen har väldigt olika förutsättningar har vi ändå mycket gemensamt. Det är väldigt skönt att veta att man kan ringa vem som helst när som helst av föreståndarna och ha en bra dialog.”

 

Föreståndarmöten one-on-one

Många föreståndare försöker däremellan träffa sina motsvarigheter på andra orter när tillfälle ges. Under hösten har Mia haft möjlighet att hälsa på Linda Eriksson i Skövde, och själv haft besök av Ulrika Möller från Enköping.

Närbild på två soldathemsföreståndare i skogen bland värnpliktiga.
Mia och Ulrika utanför dörren till Såtenäs Soldathem.

Mia Persson och Ulrika Möller ute i skogen samt utanför dörren till Såtenäs Soldathem.

”Framåt skulle jag vilja lägga ännu mer tid på sådana möten. Att sitta ner och prata så är så oerhört givande. Det blir mycket att man pratar om aktiviteterna man anordnar, vilka saker som funkat och inte. Jag har till exempel delat med mig av musikquiz, tipspromenader och recept. Sådant går ju även att dela per mail, men de personliga mötena är extra bra om man till exempel har ett problem, att få bolla det med någon som förstår och kanske haft samma bekymmer. Det får en terapeutisk funktion. Allt går inte bolla med andra kollegor man har runt omkring sig till vardags, vissa saker är det bara föreståndare som förstår.”

Även Joakim Sundqvist, soldathemsföreståndare i Luleå, tog chansen att besöka en kollega i en annan del av landet precis efter årsskiftet.

”Det är superviktigt att få byta miljö då och då för att se jobbet ur en annan synvinkel, från en kollegas perspektiv. Speciellt för mig som ganska nyligen har börjat är det värdefullt att få prata med en gammal räv i gänget med flera års erfarenhet. Vad har vi för likheter och olikheter? Vad kan jag ta med mig för inspiration tillbaka till mitt soldathem? Hur kan jag tänka kring prioriteringar? Utbudet på soldathemmet?

Jag har hunnit besöka Boden och Ronneby som båda har varit lärorika fast på olika sätt. När jag nyligen besökte Ronneby så märkte jag snabbt att vi har ganska lika tillvägagångsätt i vårt jobb men att det fortfarande finns saker som jag vill förbättra på vårt soldathem. Man fylls på med ny energi och nya idéer. Kort och gott – personliga möten är inspirerande och lärorika”