Till innehållet

De gör ett riktigt hundjobb

De utför ett jobb som ingen annan skulle kunna göra, inte på samma sätt och med samma känsla. De är inte formellt anställda vid soldathemmen, och inte heller får de någon riktig lön. Inte i pengar i alla fall. Dock råder det inga tvivel om att de är högt uppskattade och gör ett fantastiskt jobb.

Vi talar så klart om de fyrbenta medarbetarna som finns vid några av landets soldathem. De har inte rekryterats i egentlig mening, utan snarare kommit med som en bonus då husse arbetar som soldathemsföreståndare. De verkar dock snabbt få en central roll på soldathemmet, då de har en enastående förmåga att få kontakt med och bygga relationer med värnpliktiga och anställda.

På Östersunds Soldathem arbetar Bingo, en labrador retriever på fyra och ett halvt år. Han följer dagligen med husse Daniel ”Helge” Helgesson till jobbet på soldathemmet, där han fått en uppskattad roll som ”sidekick”.

– Några kvällar har jag inte haft Bingo med mig, då frågar många var han är och blir lite besvikna, berättar Helge.

Bingo är en glad och snäll individ som snabbt blir kompis med alla värnpliktiga och tycker om att gå runt bland dem och socialisera när det är kvällsöppet. När det är introduktion på soldathemmet för nya värnpliktiga brukar Helge passa på att fråga om det är någon som är allergisk eller hundrädd. Hittills har det gått bra.

Utöver att vara allmänt mysig har Helge märkt att Bingo faktiskt fyller en viktig funktion:

– Jag upplever att han är en bra isbrytare när det gäller samtal. Han underlättar för många att öppna upp. Flera värnpliktiga som har hund hemma vill gärna berätta om sina hundar, det är ett enkelt sätt att börja prata.

Generellt fungerar allt väldigt bra, även om Bingo ibland får för sig att ta sig friheter.

– Han vet mycket väl att han inte får vara i sofforna, men ibland tycks han ”glömma” det. Men ser jag att en värnpliktig gosar med honom i soffan så brukar jag se mellan fingrarna.

Uppskattningen verkar vara ömsesidig. När klockan börjar närma sig stängning brukar Bingo ligga på entrémattan, och bryr sig inte om att alla måste ta ett stort kliv över honom för att komma ut. Kanske är det hans sätt att få en chans att säga godnatt till var och en?

 

Vid Södra Skånska Regementet och Revingehed Soldathem är duon Eddie och Buddha kända profiler. De assisterar dagligen husse Mikael Persson i arbetet vid soldathemmet och är omåttligt populära bland värnpliktiga och anställda. Buddha har varit med i 5,5 år, och 2023 fick han förstärkning av nykomlingen Eddie, som snabbt blev upplärd i soldathemsarbetet av storebrorsan. Det visade sig att Buddha var en mycket bra mentor, vilket gjorde att även lillebror snabbt fann sig tillrätta i sin roll som soldathemshund, där han som en nyfiken, social och trygg kille passar in klockrent.

Mikael upplever att hundarna gör stor skillnad för värnpliktiga och soldater i flera sammanhang. När Buddha kom in i bilden, i samband med inrycket 2020, härjade pandemin som värst och de värnpliktiga kunde vara isolerade på regementet många veckor i sträck innan de fick permission.

– Det kunde röra sig om 6-7 veckor då man inte kom hem, och då gjorde Buddha enorm skillnad för de värnpliktiga som saknade familj och husdjur, samt det att få krama om en levande varelse som inte ställer några krav utan bara finns där, säger Micke. Vi hade en värnpliktig som saknade sin hund så mycket att han i stort sett abonnerade på Buddha närhelst han var på soldathemmet. Tårarna kunde rinna ner för kinderna på soldaten men Buddha fanns där för honom när han behövde.

Micke berättar att hundarna även i nuläget, när vi är åter i det normala, gör stor skillnad, och på sitt vis hjälper till i arbetet.

– De kan vara katalysatorn till ett samtal som den enskilde värnpliktige kanske drar sig för att initiera. Men då kan hundarna vara den faktor som gör att man känner sig trygg att starta samtalet.

Eddie och Buddha har blivit ett givet inslag i vardagen på Revingehed Soldathem, på ett sätt som bara kan beskrivas som en klockren win-win.

– Hundarna blir väldigt bortskämda med att få mycket uppmärksamhet och mys, samtidigt som de ger så otroligt mycket tillbaka till våra värnpliktiga, de står för de mjuka värdena och skapar en ”hemmakänsla” på soldathemmet.

I Falun finns ännu en högt uppskattad individ. Och det är inte föreståndare Fredrik Kings vi tänkte på just denna gång, utan hans följeslagare, beageln Leon, som sprider trevnad både genom gos och bus:

– Nu är ju beaglar valpiga hela livet, men han blir så oerhört glad och busig när de värnpliktiga kommer till soldathemmet, berättar Fredrik. Han vill gärna knycka något av dem, en mössa, vantar eller skor som han kan ta som krigsbyte, för att det ska bli lek när man jagar honom. Eller så stjäl han pingisbollen för de som spelar och de får kasta sig över honom och gräva i munnen för att få tillbaka den. Men även han tröttnar och efter en stund så ligger han gärna i en soffa i närheten av dem ihoprullad som en kanelbulle, eller i någons knä.

Fredrik håller med Micke Persson om hundarnas förmåga att skapa trivsel och ”hemmakänsla”, och att fungera som isbrytare och underlätta för samtal. Eller att erbjuda ordlöst stöd till den som har en tuff period.

– Det har varit många som under de här tre åren kommit enbart för att träffa Leon, säger de, men när de väl är på plats brukar de råka prata lite med mig också… Det finns även tillfällen när jag kommit tillbaka till soldathemmet och inte hittat Leon, och då har han suttit i knät på någon ensam soldat på trappan utanför. Jag tror att det ger ett oerhört stöd för den som känner sig lite ensam och av någon anledning inte tycker att de passar in i gruppen.

Han menar också att det till och med varit tillfällen då Leon verkat veta innan någon annan när någon inte mår riktigt bra. Han kan då ha visat ett tydligt intresse att vara mycket med just den personen, sitta i knä och vara nära. Och att det först senare kommit till föreståndarens kännedom att den här personen var i behov av lite extra stöd.

Men det är en blandning av högt och lågt. Leon kan vara en mästare i finstämd ordlös kommunikation ena stunden, medan han ger efter för valpiga drifter i nästa.

– Han har ju en förkärlek för att slicka soldater i ansiktet när de har maskeringsfärg. Den är väl fet och smakar gott, gärna i kombination med svettig soldat, så blir det ännu bättre!

Kanske hör du till de lyckliga som stiftat bekantskap med någon av dessa fyrbenta soldathemsmedarbetare under värnplikten? Gå gärna in på inlägget på  Instagram eller Facebook och berätta i kommentarerna om ditt bästa minne eller vad de betytt för dig!

 

Tillbaka till aktuellt