Axel Rappe (1838–1918) gjorde en gedigen militär yrkeskarriär och nådde generalsgrad, samt tjänstgjorde som krigsminister, som det hette då, under åren 1892–1900. Under tiden i militär tjänst tillägnade han sig en djup förståelse för soldatens vardag och de påfrestningar som tjänstgöringen innebar – inte bara fysiskt, utan också socialt och moraliskt. Det var erfarenheter som kom att prägla hans fortsatta engagemang även utanför den militära organisationen.
Parallellt med sin yrkesgärning var Axel Rappe starkt engagerad i samhälls- och föreningsliv. Han var övertygad om att militär disciplin och effektivitet behövde kompletteras med omtanke, gemenskap och stöd till individen. Soldaterna behövde platser där de kunde vila, mötas och få möjlighet till både samtal och eftertanke – något som inte alltid rymdes inom kasernlivets ramar.
Detta engagemang tog konkret form genom hans mångåriga arbete inom soldathemsrörelsen, där han under lång tid verkade som styrelseordförande för Förbundet Soldaternas Vänner. Han arbetade målmedvetet för att stärka verksamheten, bredda dess förankring och tillse att soldathemmen höll en hög kvalitet och utförde det uppdrag de var ämnade att göra. ”Må de avsikter, som förmådde män och kvinnor att bygga detta hus, rikligen förverkligas”, ska han ha sagt vid invigningen av Ansgarieförbundets nya soldathem vid Västmanlands regemente, med skriv- och läsrum och en samlingssal för 200 personer (Soldathemsrörelsen i Sverige, 2015, s. 69).
Axel Rappe brukar beskrivas som en driven, eftertänksam och djupt engagerad person. Vid sidan av arbete och ideellt engagemang var han bland annat intresserad av musik och sång, och var med och bildade en kvartett. På något vis verkade han lyckas hitta tid för allt. ”Så som Rappe har jag aldrig sett någon använda sin tid”, ska en av hans officerskamrater ha berättat. ”Gällde det arbete, låste han in sig på sitt rum, men hade han bestämt sig för ett nöje, då var han den siste på valplatsen.” (Wikipedia)
Rappe hade en tydlig övertygelse om vikten av ansvar och medmänsklighet, och drevs av en vilja att bidra till ett mer hållbart soldatliv, där även människan bakom uniformen fick ta plats och bli sedd.
Hans engagemang ska också förstås i ljuset av den tid han levde i. Under senare delen av 1800-talet fanns inom delar av överklassen och officerskåren en stark vurm för socialt ansvarstagande och välgörenhet på kristen grund. Tron sågs inte enbart som en privat angelägenhet, utan som en drivkraft för praktiskt handlande – inte minst gentemot grupper som levde under mer utsatta eller reglerade förhållanden, såsom soldaterna.
En viktig inspirationskälla i detta sammanhang var den andliga väckelse som den engelske predikanten lord Radstock gav upphov till i Sverige. Hans inflytande nådde långt in i de högre samhällsskikten och fick särskilt fäste bland officerare, adelsmän och andra ledande gestalter. Väckelsen betonade ansvar och aktiv medmänsklighet, och ledde till ett starkt engagemang i olika sociala och ideella initiativ.
Ur denna krets kom många av de personer som under de följande decennierna kom att bära soldathemsrörelsen och Förbundet Soldaternas Vänner. De var officerare som såg det som en del av sitt ledarskap att också ta ansvar för soldatens hela livssituation – inte bara för utbildning och disciplin, utan även för moral, gemenskap och andlig hälsa. Axel Rappe hörde till denna grupp, och hans arbete präglades av samma övertygelse om att omtanke och struktur kunde gå hand i hand.
Att soldathemsrörelsen fick ett så starkt fäste under denna period var därför ingen tillfällighet. Den växte fram i skärningspunkten mellan militär erfarenhet, kristen tro och ett djupt rotat ansvarstagande för medmänniskan. Axel Rappe och hans samtida bidrog till att forma en rörelse vars grundidéer fortfarande är högst levande – att se människan bakom uniformen och skapa platser där hon kan få vila, växa och bli mött med respekt.
Genom sitt arbete bidrog Axel Rappe till att lägga en stabil grund för den soldathemsrörelse som i dag är Svenska Soldathemsförbundet. Hans insatser påminner oss om att soldathemmens verksamhet alltid har vilat på ett engagemang för människan, gemenskapen och det goda samtalet – värden som fortfarande står i centrum för vårt arbete.
