Det var i november 2023 som Svenska Soldathemsförbundet blev kontaktade av Per Møller Henriksen, generalsekreterare på den Danska Soldatermissionen, som hade hört att den danska styrkan som bemannar militärbasen i Adazi i Lettland, skulle avlösas av en svensk styrka i januari 2025.
Vid det här läget var ju inte Sveriges Natoansökan godkänd, och förbundet hade ännu inte fått några indikationer från den svenska Försvarsmakten om en etablering i Lettland. Men i och med samtalet från Danmark inleddes inom förbundet samtal och planläggning inför att så småningom kunna vidga verksamheten till områden även utanför Sverige.
Efter ett antal samtal mellan Per Møller Henriksen och Svenska Soldathemsförbundets generalsekreterare Andreas Philipsson blev det klart att man skulle sätta samman en projektgrupp för att vara redo att komma igång med arbetet direkt när frågan från den svenska Försvarsmakten kom. Gruppen blev ganska liten, men med den viktiga bredd av kompetenser som behövs i det här läget, och består idag av generalsekreterare Andreas Philipsson, projektledare Victoria Lundgren, kanslichef Jesper Holm, samt soldathemsföreståndarna Gustaf Åkerman och Mikael Persson.
Victoria Lundgren ansvarar för projektledningen av etableringen och ser till hålla ihop projektets samtliga delar och leda gruppen framåt.
Hur har arbetet gått hittills, och var befinner sig projektet idag?
– Eftersom det var ganska kort om tid inledde vi med en rad möten redan i december där vi identifierade vilka utmaningar som kommer med ett sådant här projekt – vårt första med personal utomlands, vårt första i en potentiell riskzon och vårt första tillsammans med andra länder, och då i första hand Danmark, men också exempelvis Kanada som ansvarar för basen.
Hon berättar vidare att projektet idag är godkänt av Försvarsmakten och att dialog förs med dem avseende förutsättningar och förväntningar, kombatantutbildning för personal, försäkringsfrågor och avtal etc. Man har vid det här laget identifierat arbetsuppgifter, förutsättningar som resor, boende, säkerhet, försäkringar, system för leave och transport av materiel.
Även Andreas Philipsson menar att man ligger bra till i planeringsarbetet.
– Jag skulle säga att vårt arbete taktar väl med de processer som Försvarsmakten själva står i vad beträffar etableringen i Lettland. Jag tycker att vi tillsammans med Försvarsmakten också har funnit bra avvägningar avseende både soldathemmets roll på campen i förhållande till andra stödjande funktioner och hur vi ska lösa de delar som rör till exempel logistik.
Andreas berättar också att man nu arbetar med rekryteringen av det föreståndarpar som ska bemanna soldathemmet under ett halvår, och har utannonserat tjänsten bland annat i kyrkans tidning. Under hösten planerar man att genomföra en rekognoseringsresa på plats i Lettland, tillsammans med det föreståndarpar som kommer att tjänstgöra där.
Hur kommer verksamheten att skilja sig från den på soldathemmen runt om i Sverige?
– Etableringen av ett internationellt soldathem följer egentligen samma syften och principer som gäller vid etableringen av soldathem nationellt. Det vill säga, vi vill skapa ett öppet vardagsrum för återhämtning, med lyhördhet inför de frågeställningar och psykosociala påfrestningar som kan komma att väckas under insatstiden. Vår förhoppning är också att genom närvaron på plats, uppnå en tröskelsänkande effekt för dem som önskar ytterligare stöd efter hemkomst.
