Skuldens och skammens tyngd – berättelser om moralisk skada

Moralisk skada uppstår när en individ upplever en djup konflikt mellan sina handlingar och sina mora­liska värderingar. Denna inre konflikt kan uppstå när personen agerat på ett sätt som strider mot dennes egna etiska principer eller har bevittnat eller passivt medver­kat i handlingar som de uppfattar som moraliskt fel­aktiga. Konsekvenserna av moralisk skada innefattar ofta känslor av skam, skuld och svek, vilket kan leda till långvarig psykisk ohälsa. För att ge en djupare förståelse av moralisk skada och dess påverkan på individer kom­mer vi att utforska tre olika fallstudier som illustrerar de olika kategorierna av moralisk skada enligt forskaren Brett Litz:

Kategori 1:
Gränsöverskridande handling utförd av en själv
Kategori 2:
Gränsöverskridande handling utförd av andra
Kategori 3:
Svek från auktoriteter

Dessa fallstudier ger en inblick i hur moralisk skada manifesterar sig och hur den kan påverka individer på ett personligt plan.

Fallstudier

Gränsöverskridande handling utförd av en själv: Jeffs historia
Jeff, en amerikansk marinsoldat, deltog i två tjänstgö­ringar i Afghanistan och Irak. Under sin andra tjänst­göring förlorade han en nära vän i en bilbomb och upplevde intensiv stress och hat mot fienden. Under en inbrytning i ett hus eskalerade situationen snabbt och i ett ögonblick av okontrollerad ilska sköt Jeff en irakisk man inför hans familj. Efter händelsen kände Jeff en djup skam och skuld över sina handlingar. För att döva sina känslor av skam, skuld och en inneboende ilska, självmedicinerade Jeff genom att använda droger som marijuana och alkohol. Han brottades med frågan om hur han kunde ha agerat på ett sådant sätt och hur det påverkade hans självbild och moraliska integritet, eller moralisk agentur som det även kallas.

Gränsöverskridande handling utförd av andra: Jennifers upplevelse
Jennifer, en soldat och fångvaktare på en amerikansk militärbas i Mellanöstern, bevittnade sina kollegors brutala förhör av en fånge. Trots att hon visste att det var fel kunde hon inte ingripa. Varje skrik från fången skar genom hennes själ och hennes försök till protest möttes av kalla blickar. När hon rapporterade till sina högre chefer fick hon inget gehör. Jennifer kände sig alltmer maktlös och isolerad. Hennes stolthet som sol­dat vittrade bort och hon kände sig som en medbrotts­ling. Misslyckandet att stoppa tortyren och de fruktlösa rapporterna lämnade henne med en djup känsla av svek mot fången, sina värderingar och sin identitet.

Svek från auktoriteter: Michaels berättelse
Michael, en fängelseväktare i Kalifornien, arbetade på ett högriskfängelse med väldigt farliga fångar. När fängelset blev underbemannat i samband med Covid-19 pande­min ökade riskerna betydligt vilket ledde till en känsla av stress och fara bland personalen. Michael och hans kol­legor kände sig övergivna av fängelseledningen och den amerikanska regeringen, speciellt när tvångsvaccinering infördes under pandemin vilket fick många medarbetare att sluta. Under en förflyttning av en fånge hamnade Michael och hans kollega i en farlig situation där de inte var tillräckligt många fångvaktare. Ett bråk utbröt när fången drog fram en gömd kniv vilket ytterligare underströk riskerna och deras utsatthet. Av olika an­ledningar begick kollegan självmord något senare och Michael riktade sin ilska och besvikelse mot ledningen. Michaels vrede mot ledningen blandades med ett djupt självförakt då han kände att han inte bara hade miss­lyckats med att hjälpa sin vän, utan även hade förlorat sin tro på det system av rättvisa som han tillhörde.

Fördjupad förståelse av moralisk skada

Moralisk skada är ett komplext och djupt existentiellt fenomen som, även om det har vissa likheter, skiljer sig markant från posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Medan PTSD ofta är kopplat till rädsla och överlev­nadsinstinkter, handlar moralisk skada mer om skuld, skam och självhat. Liksom PTSD kan moralisk skada inkludera flashbacks, mardrömmar och hypervigilans¹, men den manifesterar sig främst genom djup existen­tiell ångest och självsabotage.

Moralisk agentur
Moralisk agentur refererar till individens känsla av att ha handlat i enlighet med sina egna moraliska och etis­ka principer. När denna agentur skadas, som i Jeffs fall, leder det till en djup inre konflikt och självförakt. Jeffs handlingar strider mot hans moraliska värderingar vil­ket resulterar i en känsla av förlorad moralisk integritet.

Skam och självhat
Skam och självhat är centrala komponenter i moralisk skada. I både Jeffs och Jennifers fall ser vi hur deras upplevelser leder till en djup känsla av skam. Jeff skäms över sina egna handlingar medan Jennifer känner skam över att inte ha kunnat stoppa de grymheter hon bevitt­nade. När man känner skam, är det vanligt att uppleva sig själv som fundamentalt dålig. Denna inre känsla av otillräcklighet och ovärdighet skapar en grogrund för självhat. Självhat uppstår när skammen blir så stark att individen börjar avsky sig själv för sina upplevda fel och brister. Detta självhat kan bli en destruktiv kraft som ständigt påminner individen om deras misslyckanden och moraliska överträdelser.

Skuld och existentiell ångest
Moralisk skada är starkt förknippad med känslor av skuld. Michael kände en intensiv skuld över att han inte kunde skydda och hjälpa sin kollega under och efter överfallet. Denna skuld kombinerades med en känsla av personligt misslyckande, vilket bidrog till en djup existentiell ångest. Existentiell ångest handlar om tvivel och oro över livets mening och ens egen identi­tet och värde. Skulden Michael kände var komplex och gick bortom en enkel känsla av att ha gjort fel. Den var djupt förankrad i en kamp där hans moraliska värde­ringar och självvärde stod på spel.

Att berätta om skuld och skam

Föreställ dig en situation där du har gjort något du djupt ångrar. Något som går emot dina mest grundläg­gande värderingar och principer. Känslan av skuld och skam är så stark att du knappt kan stå ut med att tänka på det, än mindre prata om det med någon annan. Var­je gång du närmar dig tanken på att dela denna hemlig­het med någon känner du en våg av obehag skölja över dig, vilket får dig att dra dig undan eller distrahera dig själv. Du kanske tänker att ingen skulle kunna förstå eller, ännu värre, att de skulle döma dig hårt. Detta är verkligheten för många som lider av moralisk skada.

Skuldens förlamande natur
Skuld är förmodligen en av de mest förlamande känslor vi kan uppleva. Den får oss att känna oss ovärdiga kär­lek och acceptans, vilket ofta leder till att vi inte kän­ner oss värdiga att tillhöra de grupper vi känner sam­hörighet med. Skam, som ofta följer med skuld, gör det ännu svårare att öppna upp. Den får oss att vilja gömma oss, att isolera oss från andra för att undvika den smärtsamma upplevelsen av att bli sedd i vårt mest sårbara tillstånd. För många innebär detta att de aldrig söker den hjälp de behöver för att läka. Olika psykolo­giska och neurobiologiska försvarsmekanismer, såsom undvikande, förnekelse och dissociation, aktiveras för att slippa känna dessa känslor, vilket kan leda till ytter­ligare isolering och förvärrad psykisk ohälsa.

Att bemöta skuld och skam

För att kunna närma sig en person som Jeff och hjälpa dem att bearbeta sina känslor är det först nödvändigt att skapa en trygg och empatisk miljö. Tänk dig själv i en sådan situation. Hur skulle du vilja bli bemött om du skulle dela något så djupt skamfyllt och ångestlad­dat? Du skulle förmodligen vilja känna att personen du talar med är någon som inte dömer dig, som verkligen lyssnar och försöker förstå din smärta utan att ge några värderande kommentarer.

En trygg plats
Att skapa ett säkert utrymme kräver tid och tålamod. Det innebär att visa genuin empati, vilket handlar om att verkligen förstå en annan persons upplevelse från den personens perspektiv. Det betyder att man inte bara lyssnar på orden utan också försöker känna och förstå de känslor och erfarenheter som personen ut­trycker. Genom att spegla tillbaka denna förståelse till klienten, visar man att man har en djupare känslomäs­sig förståelse och medkänsla för deras situation. Andra viktiga delar av att skapa en trygg plats innefattar att man inte avbryter, utan ger personen utrymme att dela sina upplevelser i sin egen takt. Respekt för personens autonomi och rätt att dela på sina egna villkor är också avgörande.

Härbärgering av känslor och fördjupad allians

När en trygg plats har skapats där klienten känner sig trygg och förstådd, kan nästa steg i behandlingen av moralisk skada ta vid. Detta handlar om att härbärgera sina egna känslor tillsammans med terapeuten. I detta skede är den terapeutiska alliansen och den fördjupade rapport, vilket är ett franskt ord som uttalas ”rapår” och även används på engelska för att beskriva ett djupare tillstånd av tillit, avgörande. I denna trygga relation kan inte bara känslor upplevas och processas klart, utan också tillhörande tankar och sinnesintryck få en chans att ”tänkas klart” och bearbetas fullständigt.

Jeffs process
Jeff, som kände en djup skuld och skam över sina hand­lingar under kriget, behövde bearbeta minnet av den irakiske mannen han sköt. Under våra sessioner kun­de Jeff, i tryggheten av vår allians, börja beskriva den hemska känslan av att se mannens familj i chock och förtvivlan. Han återupplevde ljuden av gråt och skri­ken från barnen och den intensiva doften av bränt krut. Genom att tillsammans gå igenom dessa minnen och känslor kunde Jeff gradvis börja frigöra sig från den för­lamande skulden och bearbeta upplevelserna djupare.

En särskilt utmanande session handlade om ögon­blicket då Jeff insåg att han hade skjutit mannen. Han mindes hur hans hjärta rusade och hur han kände en våg av panik och ångest. Jeff beskrev också de visuella minnena av mannens ansikte, familjens chockade ut­tryck och den frätande lukten av krut och blod. Ge­nom att utforska dessa minnen kunde Jeff börja förstå den intensiva stressen och ilskan som ledde till hans handling samt den efterföljande skulden och självhatet som hade förföljt honom. I denna session arbetade vi också med att Jeff fick föreställa sig hur han skulle ha agerat istället. Hans vuxna, visare jag fick åka tillbaka i tiden och stötta sitt yngre jag på olika sätt, liknande hur idrottspsykologi används för att hjälpa idrottsmän att visualisera och förbereda sig inför en tävling genom att spela upp olika scenarier.

Jeffs kamp med självsabotage blev också en central del av vår behandling. Varje gång hans PTSD-behand­ling började visa resultat underminerade Jeff sin egen återhämtning genom destruktivt beteende. Han insåg att detta beteende var ett sätt att undvika den djupa skulden och skammen som följde med att konfrontera sina handlingar. Genom att känna sig trygg och stöt­tad i våra sessioner kunde Jeff börja sätta ord på dessa känslor och förstå de underliggande orsakerna till hans självsabotage.

Jeff hade också svårt att förlåta sig själv för att ha svi­kit sina egna moraliska principer. Han brottades med frågor om sitt värde som människa och soldat. Genom att tala öppet om sina känslor av skam och självhat kunde Jeff börja bearbeta dessa djupa sår. Han arbetade med att acceptera sina handlingar som en del av sitt förflutna och att förstå att hans reaktioner var en pro­dukt av olyckliga och extrema stressförhållanden som kan uppstå under krig. Under våra sessioner arbetade vi även med att bearbeta de känslomässiga och fysiska sinnesintryck som hade satt sig i hans minne. Jeff fick möjlighet att exponera sig för olika detaljer – från det skarpa ljudet av skottlossningen till den intensiva dof­ten av krut och känslan av ångest. Genom att processa dessa minnen kunde Jeff börja släppa taget om den för­lamande skammen och skulden och ta steg mot läk­ning.

Jennifers utmaningar
Jennifer, som bevittnade brutala förhör på en fånge och kände en djup känsla av svek när hennes rapporter ignorerades, hade många uppskjutna känslor att bear­beta. I våra sessioner arbetade vi med hennes upplevel­ser av att höra fångens skrik och se de fysiska skador som han fick under förhören. Jennifer kände också den skarpa lukten av desinfektionsmedel som användes för att täcka upp blodfläckar. Genom att processa dessa sin­nesintryck och känslor i en trygg miljö kunde hon börja bearbeta sin skam och skuld över att inte ha kunnat stoppa det som hände.

En särskilt utmanande session handlade om en hän­delse där Jennifer trots sina försök att ingripa kände sig maktlös och överväldigad. Under denna session beskrev hon hur hon stod utanför förhörsrummet och hörde fångens ångestfyllda rop. Hon mindes hur hennes egna händer skakade av rädsla och hjälplöshet. Genom att återuppleva och verbalisera dessa minnen kunde Jen­nifer börja förstå och bearbeta sin känsla av att ha svikit både fången och sina egna moraliska principer. Precis som med Jeff arbetade vi med att Jennifer fick föreställa sig hur hon skulle ha agerat istället. Hennes äldre, vi­sare jag åkte tillbaka i tiden och stöttade den yngre ver­sionen av sig själv, vilket Jennifer upplevde som både kraftfullt och läkande.

Jennifer hade också burit på en djup känsla av svek från sina överordnade. Hon beskrev känslan av isole­ring och hopplöshet när hennes rapporter om missför­hållandena ignorerades. Under våra sessioner arbetade vi med att hon skulle kunna sätta ord på dessa känslor och erkänna den rättfärdiga ilska och sorg som följde med att inte bli hörd av dem hon litade på för att upp­rätthålla rättvisa och etik. Genom att uttrycka och va­lidera dessa känslor kunde Jennifer börja processen att förlåta sig själv och förstå att hennes egna försök att agera etiskt inte var förgäves.

Michaels sår
Michael, som arbetade på ett högriskfängelse och kände sig sviken av sin ledning, hade många lager av känslor att bearbeta. Han började tala om de tillfällen då han kände sig överväldigad av rädsla för sitt eget liv när säkerhetsrutinerna inte följdes. Han beskrev ljuden av smällande dörrar, ropen från våldsamma fångar, den ständiga stressen och den kvävande doften av ångest­svett. Genom att utforska dessa minnen och känslor tillsammans kunde Michael börja bearbeta sin känsla av svek och skuld över att inte kunna skydda sina kol­legor och sig själv.

En av de mest utmanande sessionerna med Michael handlade om en specifik händelse där han hade varit nära att bli attackerad av en fånge. Michael mindes hur hans hjärta rusade och hur han frös till is när han insåg att ingen backup var på väg eftersom de var underbe­mannade. Han beskrev hur han senare upptäckte att ledningen hade ignorerat varningar om personalbrist och säkerhetsrisker. Att sätta ord på sin rädsla, ilska och känsla av svek hjälpte Michael att börja bearbeta dessa komplexa känslor.

Michael kände också en djup skuld över att han inte lyckades förhindra sin kollega från att begå självmord. Under en särskilt känslosam session beskrev Michael hur han kände sig överväldigad av maktlöshet och sorg när han fick veta om kollegans död. Han mindes spe­cifika ögonblick då han hade försökt nå ut till kollegan men kände att hans ansträngningar var otillräckliga. Genom att utforska detta kunde Michael börja förstå och acceptera sina egna begränsningar, vilket var ett avgörande steg mot självförlåtelse. Han började också arbeta med att bygga upp sin egen självkänsla genom att erkänna de ansträngningar han faktiskt hade gjort även om de inte hade räckt till i den situationen.

Förlåtelse: en väg mot läkning

Att nå självförlåtelse är en central del av läkningsproces­sen för individer som upplevt moralisk skada som Jeff, Jennifer och Michael. Varje persons resa mot förlåtelse är unik och kräver specifika strategier och insikter. För att underlätta arbetet med försoning, bearbeta sinnes­intryck, tankar och känslor samt nå förlåtelse, använder vi en kombination av imaginär exponering och mental repetition.

Imaginär exponering innebär att återuppleva den traumatiska händelsen i en trygg miljö, vilket skapar en nyinlärning. Detta hjälper individen att konfrontera och bearbeta starka känslor, minska emotionell intensi­tet och bryta ner försvarsmekanismer som undvikande och dissociation². Efter exponeringen kan man använ­da mental repetition, där individen föreställer sig hur de skulle ha agerat annorlunda i liknande situationer. Genom att visualisera alternativa, mer konstruktiva handlingar, bygger individen en starkare känsla av själv­kontroll och moraliskt ansvar. Denna process involve­rar att agera som en äldre och visare rådgivare till sitt yngre jag, vilket ofta ökar självmedkänslan och minskar skuldkänslorna.

Genom att kombinera dessa metoder kan individer bättre förstå och bearbeta sina känslor, vilket leder till djupare förlåtelse och läkning. Processen frigör från skam och skuld och banar väg för inre frid och själv­acceptans. Jag har använt dessa metoder med klienter i över tjugo år och har sett hur effektiva de är för att främja varaktig läkning. Genom att bearbeta intensiva känslor och sedan aktivt omforma sina reaktioner, kan individen uppnå en djupare förståelse och läkning. Denna kombination förbereder också individen men­talt och emotionellt för framtida utmaningar, vilket ofta leder till större inre frid och självacceptans.

Meningsskapande: att hitta mening efter moralisk skada

Efter att ha nått självförlåtelse arbetade Jeff, Jennifer och Michael vidare med att finna mening i sina upple­velser. Denna process av meningsskapande hjälpte dem att integrera sina smärtsamma erfarenheter och om­forma sina liv på ett mer medvetet och närvarande sätt.

Jeffs djupare reflektion
Jeff började se sina erfarenheter som en möjlighet till personlig tillväxt och visdom. Genom filosofiska och metafysiska studier, särskilt inom ickedualism, mju­kade han upp sina definitioner av gott och ont. För­låtelse handlade inte om att rättfärdiga eller glömma, utan om att våga vara ärlig med sig själv. Denna nya inramning hjälpte Jeff att vara närvarande i känslan och den fysiska förnimmelsen i kroppen av att vara en ond människa, så som han såg på sig själv. Genom att til.­låta sig att verkligen känna denna smärta och inte fly från den kunde känslan ”smälta” över tid. Han insåg att han hade gjort onda handlingar och att han som människa under extrema omständigheter hade agerat på ett fruktansvärt sätt. Han förstod även att hans egen ofullkomlighet gjorde det möjligt för honom att känna medlidande med andra som lider och har det svårt.

Som ett resultat grundade Jeff en organisation som hjälper andra veteraner att återhämta sig efter svåra krigsupplevelser. En av de centrala aktiviteterna är veck­olånga vandringar där veteraner deltar som ett broder­skap. Under dessa vandringar, som varvas med kvällar framför lägerelden, får deltagarna möjlighet att via kam­ratstöd dela sina upplevelser och stötta varandra. Jeff såg dessa stunder som helande ritualer där samtalen kring elden blev en form av broderlig terapi. Han guidade sina veterankollegor att närma sig dessa svåra frågor. Denna gemenskap gav Jeff en stark känsla av syfte och tillfredsställelse och hjälpte honom att omforma sina egna smärtsamma erfarenheter till något som gagnade andra. Att kunna omvandla svåra erfarenheter till me­ningsskapande aktiviteter där man hjälper andra är en viktig resilient färdighet. Smärtan har inte varit helt förgäves.

Jennifers kreativa uttryck
Jennifer, som kände skuld över att inte ha kunnat stop­pa sina kollegor från att utföra grymma förhör, fann en djupare mening genom kreativt uttryck. Under terapin mindes hon hur mycket hon hade älskat att måla som barn. Hon började måla igen och upptäckte att detta inte bara var en form av terapi utan också en återkopp­ling till en autentisk del av sig själv. Varje tavla blev en del av hennes helande process där hon kunde omvandla sin smärta till skönhet. Målandet hjälpte henne att ut­trycka och bearbeta sina känslor på ett sätt som ledde till självförståelse, försoning och acceptans. Genom sitt kreativa arbete fann Jennifer en ny dimension av me­ningsskapande. Hon insåg att hennes barndomspassion för målning hade återvänt som en stark helande kraft. Detta gav henne en känsla av frihet och förnyad själv­känsla och hjälpte henne att integrera sina erfarenheter på ett meningsfullt sätt.

Michaels familjeliv
Michael fann mening i att bli en bättre pappa till sina två barn och mer närvarande med sin fru. Han insåg att han, trots all smärta, blivit en klokare och mer medve­ten person. Genom att fokusera på sin familj och vara mer närvarande i deras liv kunde han integrera sina erfarenheter och skapa en djupare känsla av menings­fullhet i vardagen. En viktig del av Michaels utveckling var att förbättra relationen mellan den vuxna Michael och hans inre lilla pojke. Tidigare hade Michael ignore­rat sina inre behov och känslor, vilket ledde till att han inte tog hand om sig själv fullt ut. Genom terapi och självrannsakan började han lyssna på och ta hand om sin inre lilla pojke, vilket innebar att han erkände och respekterade sina egna behov och känslor bättre.

Detta arbete stärkte hans relation till sig själv och skapade en djupare självkännedom och självacceptans. Denna förbättrade självförståelse återspeglades också i Michaels relationer med omgivningen. Han märkte att han automatiskt började umgås mindre med vissa personer och mer med andra där han upplevde ett mot­svarande djup i relationen. Den ökade kvaliteten i hans relationer innebar att han kände sig mer uppfylld och stödjande, vilket ytterligare stärkte hans känsla av me­ningsfullhet och tillfredsställelse i livet.

Avslutning

Moralisk skada är inte bara ett psykologiskt sår utan även en djup själslig eller existentiell skada. Genom att utforska Jeffs, Jennifers och Michaels berättelser ges möjligheten att bättre förstå hur denna skada kan riva sönder självkänsla, värderingar och förmågan att leva ett meningsfullt liv. Deras historier belyser också den kritiska betydelsen av att skapa en trygg och empatisk miljö där individer kan bearbeta sina känslor av skuld och skam, utveckla självmedkänsla och nå fram till för­soning och självförlåtelse.

Att läka från moralisk skada är en resa av självut­forskning, empatisk vägledning och meningsskapande. Det innebär att möta sina smärtsamma minnen och känslor och att finna nya sätt att ge livet mening, vil­ket hjälper individer som Jeff, Jennifer och Michael att återfå en känsla av helhet och självacceptans. Accep­tans, försoning och förlåtelse är inte något man bara kan bestämma sig för och sedan är det klart. Den gamla skadan väcks till liv i olika situationer och innebär ett kontinuerligt växande. Det blir en livslång resa som man ofta återkommer till i olika skeenden av sitt liv, för mer insikt och visdom.

1. Ett psykologiskt tillstånd av kraftigt stegrad vakenhet då medve­tandet kan upplevas som vidgat, och där kroppens signaler står i fokus för uppmärksamheten (kbtsverige.wordpress.com/2018/06/27/vad-ar-hypervigilans)
2. Ett tillstånd då kroppen kan upplevas skild från medvetandet, och samspelet mellan minnen, känslor, uppfattningsförmåga, motorik, beteende och identitet kan påverkas. En känsla av overklighet är vanlig, liksom passivisering, där också tidsuppfattningen berörs (mind.se/stod-kunskap/fakta/trauma-och-dissociation).