I år är det 60 år sedan Förenta Nationerna (FN), gick in i Kongo. Den 16 juli 1960 vände sig FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld till Sverige, och begärde att en svensk styrka skulle ställas till organisationens förfogande. Styrkan hämtades från den pågående FN-insatsen i Gaza. Stig-Olof Andersson tillhörde bataljon 8 i Gaza, och var en av dem som frivilligt förflyttades till Kongo.

Stig-Olof gjorde sin militärtjänst 1959-1960 i Skövde, och hade inga planer kring vad han ville göra efteråt. Längtan efter äventyr bidrog till att han sökte FN-tjänst i Gaza. Den 23 april 1960 ryckte han in i Strängnäs för tre veckors utbildning. Utöver kunskaper i bevakningstjänst ingick information inför mötet med civilbefolkningen (främst beduiner). Utbildningen var ganska allmän och inriktad mot att göra soldaten uppmärksam på situationer som kunde uppkomma i omgivningarna runt Gaza. Tre veckors förberedelsetid var vad som då krävdes för att åka på utlandsinsats. Den 8 maj flög Stig-Olof tillsammans med 660 svenskar från Bromma till Kairo i Egypten, för att därifrån ta tåget till Gaza. Deras främsta uppgift var att bevaka gränsen mellan Gaza och Israel.

-Tjänstgöringen var ganska enformig och dagarna både långa och varma, berättar Stig-Olof. Om nätterna var det istället kallt. Han berättar vidare att det var mycket patrullering och vakthållning i kurer vid gränsen, och förstås bevakning vid fasta posteringar. Det gällde också att vara extra alert nattetid och inte patrullera alltför långt ifrån sin kur, då tjuvar kunde hålla sig framme och stjäla den åtråvärda plåt som utgjorde kurens tak.

Stig-Olof tillbringade tiden fram till slutet av juli i Gaza när frågan kom om han ville åka till Kongo. Förflyttningen var frivillig för den svenska FN-bataljonen, och 630 av de 660 svenska soldaterna valde att fortsätta tjänstgöringen där. Den 20 juli samlades de alla för att ta tåget till Kairo, och sedan fortsatte färden till Tripoli i Libyen i amerikanske transportplan. Därifrån sattes de på ett flyg till Kano i Nigeria för vidare transport till Leopoldville i Kongo. Varje etapp tog runt 4 timmar.

Stig-Olof berättar att de väl nere i Kongo som första uppgift under tre dygn, sattes att bevaka flygfältet, som då var belamrat av den kongolesiska armén. Utöver bevakning, fick svenskarna både rensa och strukturera upp den stora oredan på platsen. När denna uppgift var klar blev delar av bataljonen förflyttad till Leopoldville för bevakningsuppgifter inne i staden.

De svenska soldaterna samlas i Gaza för avresa mot Kongo

FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld hälsar på Katangas ledare Moise Tshombe vid flygplatsen i Elisabethville.

Kommunikationen mellan belgare och kongoleser fördes redan då i ett uppskruvat tonläge, med stundtals både hetsig och orolig stämning som följd. Oroligheterna i Kongo startade i samband med Kongos självständighetsförklaring från Belgien i juni 1960. Efter självständigheten ville premiärminister Patrice Lumumba styra hela Kongo, men fick omedelbart problem med provinsen Katanga och dess ledare Moise Tshombe.

Tshombe ville själv styra den mineralrika provinsen och var väl stöttad av Belgien. Dag Hammarskjöld arbetade stenhårt för att få Tshombe och premiärminister Lumumba till förhandlingsbordet för att få igenom ett enat Kongo.

Den 12 augusti flög Stig-Olof Andersson tillsammans med två kompanier från Leopoldville till Elisabethville i Katanga för att stödja och skydda FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld under förhandlingarna med Katangas ledare Moise Tshombe. Hammarskjöld ville att Tshombe skulle förhandla med honom om Katangaprovinsen. Förhandlingarna sköts dock upp då Tshombes män intagit flygplatsen i Elisabethville, vilket omöjliggjorde landning. Två plan cirkulerade i två timmar ovanför flygplatsen medan förhandlingar pågick, innan tillstånd att landa beviljades.

På plats i Elisabethville fick Stig-Olof tillsammans med sitt kompani i uppgift att skydda Dag Hammarskjöld under förhandlingstiden. Under tre dygn patrullerade de utanför hans hus för att garantera säkerheten.

Stig-Olof och kollega på postering utanför huset Hammarskjöld vistades i under förhandlingen med Tshombe i Elisabethville.

 

 

När Hammarskjöld senare lämnade Elisabethville stannade Stig-Olof och vaktkompaniet kvar för att tillse säkerheten också i staden. Perioden där blev ganska lugn. Elisabethville var en modern och fin stad och de fick god kontakt med lokalbefolkningen. Inga incidenter inträffade. Oroligheterna kom först senare under nästa bataljons tjänstgöring, då Stig-Olof redan var åter på svensk mark.

-Efter en tid blev vi förflyttade till Sakania som ligger ca 20 mil sydost om Elisabethville, berättar Stig-Olof. Där fick jag under en månads tid bevakningsuppgifter vid ett kloster med belgiska och tyska munkar. Det var en intressant och lärorik tid där jag fick inblick i klostrets vardagsliv. Jag var också ute på stäppen i Ndola som ligger i gamla Nordrhodesia där Dag Hammarskjölds plan senare störtade. Därefter blev det förflyttning igen innan hemresan till Sverige i november.

Ett personligt minne Stig-Olof bär med sig var när han fick delta i en konsert i Elisabethvilles konserthus. Han och en kollega fick biljetter till en spelning med Louis Armstrong. Hela Katangas regering var också där. Det var verkligen en upplevelse!

Hemkomsten till Sverige var väldigt odramatisk. Stig-Olof ankom Arlanda och checkade ut. Där fanns ingen mottagning och den enda egentliga uppföljningen inträffade efter en dryg månad, då han fick lämna ett avföringsprov. Det var allt. Sedan hörde han ingenting förrän år 2018 då han mottog kongomedaljen för sin insats.

Väl hemma var nyfikenheten stor kring det han varit med om. -Det var ju inte så vanligt att man hade varit utomland eller gjort utlandstjänst, berättar Stig-Olof. Ett antal föreläsningar följde där han också visade mycket bilder från insatsområdet. Många uppskattade och lyssnade på hans erfarenheter och upplevelser.

För Stig-Olof blev insatsen ett äventyr som han är tacksam över att ha varit med om. Hans insatstid var ganska lugn och han har inga negativa tankar kring utlandstjänstgöringen, utan känner tacksamhet över att ha fått träffa Dag Hammarskjöld. Stig-Olof beskriver Hammarskjöld som en mycket tyst och stillsam man. Då han var så tillbakadragen och mest ville vara för sig själv, hade de inte mycket kontakt. Men han var en väldigt duktig förhandlare.

-Tyvärr blev det ju senare en betydligt mer negativ utveckling i Kongo, och många efter mig upplevde en ganska tuff insatstid, säger Stig-Olof. Så här i efterhand kan man ju också konstatera att insatsen tyvärr inte gav så stort resultat i Kongo. Kongos premiärminister Patrice Lumumba arkebuserades året efter, och Katangas ledare Moise Tshombe avled efter landsflykt 1969 i Algeriet. Uppskattningsvis 100 000 människor fick sätta livet till under krisen, varav nitton svenska FN-soldater.

Stig-Olof har tagit med sig många lärdomar från sin utlandsinsats. -Det viktigaste är att man aldrig ska ta något för givet. Det som händer det händer, och det har jag levt efter i alla år, berättar han.

År 2007 brast Stig-Olofs kroppspulsåder ovanför hjärtat. Han var då 67 år. Under en kort stund var han död. En duktig kirurg i Göteborg fick dock liv i honom igen, och Stig-Olof tar nu dagen som den kommer. Nu är han över 80 år, med hustru och tre barn. När det nu blivit dags att sälja huset och flytta till lägenhet finns mycket att sortera efter många års samlande. Bland detta, ett antal minnessaker från Gaza och Kongo. Många lokala tidningar från Katanga och Egypten finns exempelvis i gömmorna, där man kan läsa det som skrevs om FN-insatsen och förhandlingarna. Stig-Olof har många minnen från tiden i Kongo och Gaza och insatsen är inget han ångrar.

Stig-Olof Andersson intervjuad av Linda Eriksson, Skövde Soldathem

Källhänvisningar: www.wikipedia.se samt www.populärhistoria.se