Hanna Gunnarsson är riksdagsledamot (V) sedan 2018 och har suttit i Försvarsutskottet lika länge. Sedan sommaren sitter hon även med i Svenska Soldathemsförbundets styrelse som representant från Sveriges riksdag. Vi fick en pratstund med henne för att få höra om arbetet i Försvarsutskottet samt tankarna om soldathemsarbetet.


Hur ser arbetet i Försvarsutskottet ut?

Det är ett väldigt spännande utskott. Och välfungerande – vi har bra diskussioner, vi löser saker tillsammans, vi försöker att gemensamt komma fram till lösningar som gör vårt militära försvar och totalförsvar starkare över lag, med allt vad det innebär kring rekrytering, arbetsmiljöfrågor, veteranpolitik etc. Det är klart att vi har olika åsikter i de olika politiska partierna, men den tid vi lever i och det läge vi befinner oss i gör ju också att partierna kommer varandra närmare. Vi behöver hitta lösningar på stora och små problem. Vi har lärt oss att vi måste göra det tillsammans.

Jag tror att man kan säga att försvarsberedningen jobbar på ett föredömligt sätt. Vi har ganska mycket tid tillsammans runt ett och samma bord, där vi tillsammans med experter gör analyser och diskuterar oss fram till gemensamma lösningar. Det tycker jag att vi faktiskt är väldigt bra på, vilket gynnar vårt politikområde.

Vilka frågor är det fokus på just nu?

Ukraina har så klart väldigt stort fokus i nuläget. Det handlar bland annat om diskussioner om hur vi kan ge stöd på bästa sätt, och hur stödet ska se ut i form av vapen som vi kan skicka iväg utan att det äventyrar vår egen säkerhet. Det är ju en diskussion som Regeringen i första hand ansvarar för, men utskottet ger frågorna förankring i Riksdagen. Det här är ju typiska sådana frågor där vi behöver vara överens för att det ska bli bra. Det ligger en styrka i att vara eniga, som även signalerar stabilitet och styrka utåt. I tider som dessa är det här ännu viktigare.

Ett annat område med stort fokus är arbetsmiljöfrågorna. Löner, personlig utrustning, säkerhet. För att vi ska kunna bygga upp försvaret med de budgetar vi kommit överens om måste det ju också innebära att den personal vi har kan och vill stanna kvar, och att de kan göra sitt arbete på ett tryggt och säkert sätt.

Försvarsverksamhet är ju något som i grunden är ganska hårt, svårt och farligt, och då måste vi se till att arbetsförhållanden och utrustning är tillräckligt bra. Där finns det en del brister, vilket är ett problem för alla som jobbar, så klart, men även för förankringen. Möts allmänheten av en massa rubriker och vittnesmål om att det finns brister kring utrustningen så finns det risk att vi äventyrar den viktiga folkförankringen.

Har du någon speciell fråga du tycker är extra viktig?

För mig är det väldigt viktigt just det här att se helheten i totalförsvarsarbetet. Att det civila och militära försvaret båda får sina nödvändiga resurser och satsningar. När vi till exempel ser på kriget i Ukraina ser man hur viktigt det är med ett civilt samhälle som är robust. Jag tror att vi har gott om folk som sitter på kunskaper och erfarenheter från sitt arbete inom Försvarsmakten som det civila samhället behöver. Alla kommuner, regioner, stora organisationer och företag behöver bygga upp sin kunskap om vad som krävs av dem, i diskussionen om civilt försvar. Vi behöver knyta ihop det militära med det civila på ett bra sätt för att stärka upp hela samhället.

Vi behöver noggrant följa uppbyggnaden av det militära försvaret, nu när vi är överens om vilka satsningar som behövs, och se så att de läggs på rätt plats och ger effekt på bästa sätt. Och då är vi återigen tillbaka på det här med personlig utrustning. Vad gör vi för att bottenplattan ska fungera? För att alla värnpliktiga ska få den bästa möjliga upplevelsen av sin värnplikt för att sedan vilja stanna kvar och ta anställning?

Det är mycket där som hänger ihop. Det kanske låter som att det är mycket fokus nu på kängor och regnställ, men har man inte de sakerna på plats så att det blir en dålig upplevelse och dålig utbildning, då vill man kanske inte stanna kvar. Och vi behöver att de värnpliktiga vill stanna kvar.

Det här tar oss vidare till nästa fråga. Du sitter med i Soldathemsförbundets styrelse sedan en tid tillbaka. Varför är deras arbete viktigt?

Utöver att det är viktigt att de värnpliktiga sammantaget får en bra upplevelse, är soldathemmen en unik plats för värnpliktiga och anställda. Att ibland kunna koppla av och få en meningsfull fritid, så att hela värnplikten inte enbart handlar om jobb, utan att även se att det finns andra värden som är viktiga.

Värnplikten är så klart en militär grundutbildning i första hand, men är också en unik plats där många människor med olika bakgrunder träffas. På soldathemmet finns möjlighet att träffas och prata med andra och lära känna personer som man kanske aldrig skulle ha träffat annars. Här kan soldathemmet ses som en liten liten sten i att börja bygga ett samhälle där man lär sig att samarbeta och umgås oavsett vem man är och var man kommer ifrån. Och det finns faktiskt inte så många ställen i samhället där man får göra det. På soldathemmet finns möjlighet för de värnpliktiga att träffas på kvällar och ibland helger och lära sig att det finns andra som tänker annorlunda än jag, som har andra erfarenheter. Det blir en viktig träffpunkt utanför de vanliga kretsarna. Och att skapa sådana platser för möten är en viktig del i att bygga ett starkare samhälle.

Sedan fyller ju soldathemmen en viktig roll i folkförankringen i form av informationsträffar kring civilförsvar och totalförsvar, veteranaktiviteter och annat. Framför allt de soldathem som har möjlighet att ha mer öppna träffar och utåtriktad verksamhet, som inte ligger innanför grindarna. Soldathemmen blir en naturlig fysisk mötesplats med all viktig kunskap som finns runt omkring. Ett sätt att nå ut.