Jan Grimell

När jag tittar tillbaka så tycks livet vara totalt oförutsägbart. Jag kan förundras över hur lite som blir som man tänkt sig. 1996 så ryckte jag in för en 15-månaders värnpliktstjänstgöring på I5 i Östersund och hade ingen aningen om vad som skulle hända. 15 månader senare var jag antagen som officersaspirant och började kort därefter på Officershögskolan Stridsskola Nord i Umeå. Jag brann för militärlivet och det var sannerligen ett kall för mig. Det kom att bli en djupgående identitet som definierade mig. Ungefär 10 år senare så blev jag efter ett intensivt plutonchefsår ofrivilligt tjänstledig då mitt nya förband inte ville lösa in min ”övertidsbank” i samband med en förbandsflytt. Så jag pluggade psykologi i två terminer. Det civila livet var en märklig upplevelse på många sätt. När terminerna var slut så skulle jag återvända. Så blev det inte. Jag hade träffat min blivande fru och blev kvar på universitetet. Något senare började jag plugga teologi. Men efter några tjänstlediga år med svårigheter att slå rot och skapa en meningsfull identitet som civil år så återvände jag till Försvarsmakten. Några år senare gick det bättre och jag blev då prästvigd. Ett annat kall. En annan identitet. I samband med det så började jag doktorera i teologi med en frågeställning som jag reflekterat så mycket över, ända sedan jag lämnade mitt förband första gången: Vem är jag när jag inte längre är officer? Forskningen är också ett kall. Också en identitet. Sedan dess har jag kombinerat prästarbetet med att forska om militär personal och veteraner med särskild tonvikt på identitetsarbete vid återgången från ett militärt till ett civilt liv. Idag har min forskning avsmalnat något och jag undersöker just nu moraliska och andliga konflikter/skador samt återhämtning och läkande. Jag betraktar dessa fenomen bland annat ur ett identitetsperspektiv och kombinerar teologi och psykologi i min forskning.

Jan Grimell
Teologie doktor
RO I19
Präst i Svenska kyrkan

Klicka här om d vill läsa mer av det jag har publicerat.