Roger Strutz

Vilket år tjänstgjorde du och i vilken befattning?
Åkte ned till Cypern – september 1977 och kom hem maj 1978. Tjänstgjorde som Kvartermästare på andra kompaniet, bataljon 67C, Polar Camp.

Hur var säkerhetsläget och hotbilden mot FN-styrkorna under tiden som du var där?
Det var krig där nere 1974, så 1977 var ju förhållandevis nära inpå. Vi var placerade i något som heter Buffertzonen, ett minerat ”ingenmansland”/område mellan turkiska och grekiska soldater. Det vill säga inte på HK – Högkvarteret och huvudbasen i hamnstaden Larnaca – utan mitt på ön i ett litet samhälle som heter Athienou. (En liten by med cirka 3 000 invånare som bedrev mestadels fårskötsel). Ett antal OP, observationsposter var utspridda i ingenmansland där en grupp på ca 5 – 6 skyttesoldater från plutonerna hade bevakning dygnet runt för att ingenting skulle kunna hända. Som kvartermästare med stab och trossbemanning hade vi ansvaret för förplägnad, mat, post, ammunition, drivmedel, bilar, diverse material och annat. Kort sagt, all markservice till soldaterna och kompaniet i stort.

Vad har cyperninsatsen betytt för dig?
Militärlivet och militärskolan har varit oerhört betydelsefull allmänt sett, genom hela livet. Cypern var naturligtvis en viktig del av det. Gick befälsskola/ kvartermästarskolan i Norrtälje) och fick läsa till kvartermästare. Det har ju mer karaktär av ett ”civilt arbete” – vilket jag haft nytta av under hela mitt liv. Agerade befäl redan under skoltiden/värnplikten, och ledarskapsutbildningen har jag otroligt mycket nytta av efter det militära, och i mitt civila liv som bland annat ledare för företag.

Vad är ditt starkaste minne från insatsen?
När vi kom ned hösten 1977 hade den österrikiska kontingenten fått åka hem efter att ha fått lämna beroende på vissa problem i sitt arbete. De var visserligen underbemannade, men den svenska delen fick ta över det som österrikarna haft problem med. Vad betydde det?

Det var ett otroligt hårt arbete för det fattades så mycket totalt sett. Vi hade inte tillräckligt med sängplatser, hus och fastigheter, allt material och överhuvudtaget mycket som var bristfälligt. Det blev problem för stab och tross, där vi fick vara väldigt omilitäriska, flexibla och skapa mycket av ingenting. Plutonerna fick bidra med skyttesoldater som fick flytta till oss som behövde snickare, elektriker, bilmekaniker, kockar och annat.

Vi hade det således lite ”fattigt/småtaskigt” initialt och byggde upp någonting som bara blev bättre och bättre! Kamratskapen i ett sånt scenario blir ju fantastisk! (det lilla betyder så mycket). Det har vi ett strålande bevis på än idag då vi fortfarande umgås! Vi har vänner över hela Sverige och när vi träffas är det ungefär som att pojkarna är pojkar. Man kommer tillbaka till den tiden, man är så nära på varandra, så kamratligt, man känner varandra så väl.

Det är en fantastisk sammanhållning! Är det något man lärt sig och något man kommer ihåg så är det den ”resan”.

Håller du kontakt med andra Cypernveteraner idag?
Ja, vi har ju bildat en förening som alltså träffas fortfarande där vi har en styrelse och där jag är ordförande. Vi har månatliga insättningar till en gemensam kassa vilken vi utnyttjar till våra träffar – ibland har vi ”budget träffar” för att kunna få ihop mer kapital/sparande till en större resa – exempelvis till Cypern. Tror det är en lite unik sak som vi håller på med.

Hoppas att jag genom att berätta detta, kan ge en idé till andra hur man kan göra.

Då är inte saker och ting avslutade – man säger inte ”Hej och Goodbye forever ”- utan för de som har intresse av att fortsätta kamratskapet så finns det möjligheter att göra det.

Finns det något särskilt ni ofta pratar om kopplat till insatsen?
Vi har ju bilder och bildspel, våra gamla böcker, det finns ju inte en gång man inte pratar minnen, vad som hände då? Skrattar och har roligt.  Vi har alltid kopplat program som innebär besök på olika platser där vi är – det kan vara muséer, speciella byggprojekt, föredrag, företag och annat. (Man skall INTE tro att det är oseriöst – tvärtom!!) Naturligtvis har vi också tävlingar/liknande där den gamla kämpaandan kommer fram igen. Vi har besökt militära platser och nämnas måste då vi under besök på Cypern fick debriefing av den ungerska bataljonschefen på hans stab – vår gamla Polar Camp. Vi har också varit på den cypriotiska turkiska sidan och träffat en gammal veteran som guidade oss över hela norra Cypern då han tjänstgjorde där efter kriget 1974. Två kamrater (FN-yxor) har tyvärr gått bort ifrån oss, sånt är ju livet, men har vi riktig tur nästa gång vi planerar ses så är vi 26 stycken, vilket är 100% uppslutning! Något att se fram emot – vill jag lova!