Ordens kraft
Foto: Kim Svensson/Combat Camera/Försvarsmakten

Ordens kraft

När jag var barn brukade min mormor när hon satt fast inför ett beslut eller inte kom vidare i sina tankar dra ut den lilla lådan i nattygsbordet och ta en tumvers på Bibeln. Hon öppnade boken på ett slumpmässigt ställe och läste den vers som fingret pekade på. Hon var i själva verket inte det minsta religiös och hon trodde inte att gud skulle tala till henne och ge svar på dilemmat. Däremot visste hon att orden, vilka det än var, skulle sätta hennes tankar i rörelse och öppna upp för andra infallsvinklar. Obegripligt eller glasklart det hon läste så hände det alltid något. Litet eller stort.

”Litteraturen måste vara som en yxa för de frusna oceanerna inom oss”, skriver författaren Franz Kafka i ett brev till en vän. Litteraturen gör något med den som läser, och det är biblioterapins utgångspunkt, att flytta fokus från vad texten är till vad texten gör med läsaren. En yxa för de frusna oceanerna betyder att något tidigare stelnad kan sättas i rörelse, en frusen sorg kan tina, minen återuppväckas. Och det är först när det sätts i rörelse som det blir möjligt att bearbeta och förändra.

Biblioterapi, att använda läsning, samtal om det lästa och eget skrivande för utveckling, läkande och psykisk hälsa är relativt nytt i Sverige. Men metoden är förstås inte ny. ”Redan de gamla grekerna…”, som man brukar säga, och det är alldeles sant, men i modern tid blev biblioterapi stort i samband med första världskriget. Min första kontakt med biblioterapi var i Finland. En ung poet i min studiegrupp hävdade att poesi kan rädda liv och som exempel tog han traumatiserade soldater efter krig som reagerade när de fick höra dikter läsas högt, som genom poesin fick kontakt med sina känslor och kunde börja bearbeta svåra minnen. I Finland har det funnits en förening för biblioterapi sedan 1981. Och en utbildning i biblioterapi ungefär lika länge. I Sverige finns det fortfarande ingen förening. Däremot har den första akademiska utbildningen i biblioterapi startat i Sverige, på Ersta Sköndal Bräcke Högskola. Den startade 2017.

Och då är det ändå ganska länge sedan den första doktorsavhandlingen om biblioterapi skrevs, nämligen 1949 i USA av Caroline Shrodes. I avhandlingen beskriver hon den biblioterapeutiska processen i tre steg: identifiering, katharsis och insikt. Till stor del har forskningen efter Shrodes gått i hennes fotspår, exempelvis Juhani Ihanus i Finland, en av grundarna till Föreningen för biblioterapi, som pratar om identifiering, insikt och transformation. Han betonar att med hjälp av litteraturen kan den egna jagberättelsen förändras. Inte endast i att orden förändrar framtiden utan även jagberättelsen bakåt, våra minnen kan förändras, eller transformeras, när de sätts i rörelse. Även en alldeles färsk avhandling från Norge, av Thor Magnus Tangerås 2018, tar fasta på den transformativa läsningen. ”How Literature Changed my Life” bygger på djupintervjuer med läsare som upplevt att en viss läserfarenhet förändrat deras liv. Tangerås slutsats är att för att litteraturen ska kunna förändra läsaren så måste vi bli berörda av det vi läser. Det räcker inte med en intellektuell förståelse utan det krävs att känslan är med och kroppen. Det är att bli berörd som sätter i rörelse.

Finns det ingen svenska forskning om biblioterapi? Det finns och mest omskriven är Cecilia Pettersson, forskare i litteraturvetenskap i Göteborg. Hennes undersökning av kvinnor med utmattningsdepression och deras läsning bryter nämligen mot hur den biblioterapeutiska processen generellt har sett ut och visar att läkande läsning inte behöver drabba känslomässigt och till insikt utan mycket väl kan vara eskapistisk läsning, nöjesläsning. Allt fler kandidat och masteruppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap har inriktningen biblioterapi och de folkbiblioteken som anordnar bokcirklar med biblioterapeutisk inriktning blir också allt fler. Metoden svarar både på det läsfrämjande uppdraget, men hjälper även att nå fler grupper och folkbiblioteket ska vara för alla. Men en bibliotekarie är väl ingen terapeut? Nej. Å andra sidan, allt som gör ont är inte sjukt. Vi kommer alla gå igenom kriser, förändringar, förluster, sorg… Det är en del av livet.

Litteraturen kan hjälpa oss att öppna upp för samtal om livet. Sådan läsning, sådana samtal kan bryta inte bara social isolering utan även emotionell och existentiell isolering. Du är inte ensam. Biblioterapi är skamreducerande. Befriande. Försök med en tumvers. Det behöver inte vara bibeln. Jag brukar göra tumvers på PO Enquist. På Edith Södergran. Ibland gör jag tumvers på första bästa bok som ligger i närheten. Det är inte alltid orden har kraft att förändra, men det händer ändå något. Litet eller stort. Och vissa ord är kraftfulla som yxan och krossar frusna oceaner i mig.

Dela på Linkedin