Göran Vrenngård

Jag tjänstgjorde på bat 53C 1974 och på bat 71 C 1978/1979 som kompanichef för skyttekompani. Mina erfarenheter nedan grundar sig på bat 53C 1974.

Hur var säkerhetsläget och hotbilden mot FN-styrkorna under tiden du var där?
När vi roterade ner i slutet av april för bevakning av Famagusta distrikt hade smärre incidenter inträffat men som helhet var det ganska lugnt. Det hände dock en del inrikespolitiskt på Cypern som kom att påverka situationen senare under sommaren. President Makarios beslöt bl.a. att skicka hem de grekiska officerare som tjänstgjorde i cypriotiska National Guard (NG) till Grekland. Vi berördes ganska litet av dessa händelser men vi bemannade ett antal ”vilande” OP.

I mitten av juli inträffar statskuppen genomförd av NG ledd av de grekiska officerare som egentligen skulle lämna ön senare. President Makarios lyckas fly och flyger till England och NG rensar ut Makariostrogna efter kuppen. Eldstrider utbryter. Turkcypriotiska fighters (TK) går i ställning runt turkcypriotiska byar.

Den 20 juli invaderar turkiska förband Cyperns nordkust för att tre veckor senare avancera mot och inta Famagusta. Vi var alltså mitt uppe i statskupp, inbördeskrig, invasion och ockupation.

Vår huvudcamp var Carl Gustav Camp (CGC) i utkanten av Famagusta. Över ytan var ett antal OP:n grupperade på strategiska platser. Säkerhetsläget varierade självklart över tid. Eftersom det varit lugnt på ön under en längre tid var det personliga skyddet eftersatt så efterhand som läget skärptes förbättrade vi och gjorde nya skyddsgropar mm. Vid de inledande striderna hamnade framför allt OP:na i korseld vid eldgivning mellan NG och TK och vissa tvingades evakueras. Det förekom också ultimatum att dra sig tillbaka. Även CGC utsattes för eldgivning också i form av granatkastareld.

Vid turkarnas anfall mot Famagusta låg CGC mitt i grekcyprioternas försvarslinje. Patrullering innebar en viss risktagning eftersom våra fordon i huvudsak bestod av oskyddade brittiska Landrovers och svenska 9033:or etc. Parterna respekterade i stort FN-flagg men det hände att fordonen blev beskjutna, avsiktligt eller oavsiktligt? Vi hade ett antal KP-bilar som kunde användas vid särskilt riskfyllda verksamheter. Efterhand som ockupationen fortskred stabiliserades läget.

Vad har Cypern-insatsen betytt för dig?
I professionen gav missionen erfarenheter att samverka med andra länders FN-förband, förhandla med stridande parter mm. En annan viktig erfarenhet är också hur man fungerar och verkar under stress och pressade förhållanden.

Vad är ditt starkaste minne från insatsen?
Det är ju nu ganska länge sedan det här ägde rum men fortfarande glimtar en del minnesbilder förbi. Man slås av hur civilbefolkningen blev lidande och vilka grymheter som skedde. Mord, rena avrättningar som man i vissa fall försökte dölja i massgravar. Hur man tvingades fly för livet från hus och hem.

Håller du kontakt med andra Cypernveteraner idag? Om ja, finns det något särskilt ni ofta pratar om kopplat till insatsen?
Vi är ett tiotal veteraner som håller kontakten kontinuerligt genom att träffas och ordna olika tillställningar där vi umgås och diskuterar gamla minnen från missionen. Vi hälsar också då och då på den kamrat som sårades svårt i huvudet och fick men för livet.